Karsten Thurfjell: En Studieresa i Svenskt vin
The Swedish Wine Tasting 2024
Studieresan till skånska vingårdar den 29-30 augusti
av Karsten Thurfjell
Det intressanta med att arrangera en internationell sammankomst är de ofrånkomliga konsekvenser som följer av att göra saker tillsammans med andra människor. En hel del av det som händer har man inte tänkt på, och förhoppningsvis blir man glatt överraskad. Det gäller främst det överväldigande intresse för uppgiften som de inresta provarna visade redan från början av sin vistelse i regionen, och det manifesterade sig tydligt under själva provningen av de 24 vinerna på Koenigsegg i Ängelholm. Vi hade räknat med 15 minuter för varje flight om fyra viner. Sex flighter skulle då bli en och en halv timme, men det krävdes en inkörningsstund för att hela panelen skulle få grepp om poängsättningen, och när provarna funnit sin naturliga takt hamnade sluttiden på det dubbla, alltså tre timmar, innan buteljerna avtäcktes och alla rusade fram för att se vad som var vad. Några berättade efteråt att de tidigt slutade fundera på om vinet de provade var svenskt eller internationellt. Likheterna var fler än olikheterna, och det tog fokus från bedömningen.
Ett problem med poängsättningen uppenbarade sig när några av provarna såg att det webbformulär man skulle använda för att knappa in siffrorna inte automatiskt summerade de olika delpoäng man gett för utseende, doft, smak och helhet. Man måste alltså själv räkna ihop slutpoängen. Provningens hundragradiga skala skiljde sig dessutom från den amerikanska ”Parker-skalan” som likt high school går från 50 till 100. Det gjorde att de slutpoäng som delades ut inte kan jämföras med Parker eller Wine Spectator. Snarare visar väl det att man ofta sätter poäng ”baklänges”, alltså börjar med slutpoängen, eftersom siffrorna kring 80, 90 och 100 blivit så symboliskt och psykologiskt laddade. Brittiske Darrel Joseph berättade att han oftast började lite försiktigt med delpoängerna och sedan justerade upp dem för att totalpoängen skulle hamna i nivå med det allmänna intrycket. Men å andra sidan hade alla provare samma förutsättningar, så vi utgår från att de slutliga snittpoängerna för varje vin avspeglar juryns sammanlagda bedömning. Eller som Munskänkarnas ordförande Mats Lindelöw uttryckte det. ”Jag vet i alla fall att jag gav de högsta poängtalen till de viner jag tyckte var bäst”.
Poängtalen kan också jämföras med de som brittiske Jamie Goode satte när han beundransvärt snabbt lade ut hela sin rapport på sin sajt, där han beskrev vartenda provat vin samt de skånska vingårdar som besöktes på den rundtur som följde de två dagarna efter The Swedish Wine Tasting.
Efter provningen på Koenigsegg, innan kvällens offentliggörande av resultatet, for hela sällskapet till Torekov för vingårdsvandring och lunch på Thora Vingårds nya restaurang, med deras Pinot Noir till Bjärekycklingen, vilket direkt visade att alla svenska viner inte görs på PIWI-druvor. Det illustrerade också tydligt Bjärehalvöns speciella position som landets mest tempererade trädgårdsläge, vilket omedelbart satte igång den diskussion om svenskt vins speciella odlingsbetingelser som sedan pågick under resans gång.
Nästa dags första besök på Ljungbyholms vingård mellan Förslöv och Vejbystrand visa hur snabbt nyplanterade PIWI-stockar kan ge bra vin i Bjäres bördiga sandjord. Annika och Joakim Palm planterade sina första rader 2019 och i den svenska uttagningsprovningen i juni placerade sig deras Phönix-Solaris 2023 bland de 20 bästa. Det är anmärkningsvärt, med tanke på att de fortfarande testar vilken del av deras stora jordbruksareal som passar bäst för vinodling, och de har redan bestämt sig för att plantera om en del.
Nästa anhalt var Arilds vingård, Sveriges största med 34 hektar, som visade besökarna hur utvecklade några av landets anläggningar hunnit bli som besöksmål. Med sin stora restaurang, festlokaler, provningsrum, hotellrum och glamping i vingården utgör Annette och Jonas Ivarssons skånegård från 1700-talet en institution för fester och familjehögtider som medger en nästan kontinental omsättning av gårdens produkter. Annette är utbildad i tyska Geisenheim, och med sig tog hon idén om att plantera vinifera-sorten Frühburgunder, en spontan 1800-talsmutation av Pinot Noir som mognar snabbare, därav franska namnet Pinot Noir précoce. Med sex hektar planterade har vinmakaren Joe Roman en hel del att arbeta med, förutom flera olika PIWI-druvor. Joe vinutbildade sig i Oregon och Schweiz och sökte sig hit för att få jobba utan bekämpningsmedel. När Annette berättade att man bara behandlar med fänkålsolja och bakpulver hoppade församlingen till lite och frågorna tätnade. Härifrån bildades ett mönster med extremt vetgiriga skribenter som inte kunde sluta fråga, och svårigheterna med att få upp alla i bussen gjorde schemat allt mer utdraget, vilket trots allt får ses som en positiv problematik.
Arild tillsammans med grannen Kullabergs vingård omfattar en dryg fjärdedel av landetstotala vingårdsareal, således ett epicentrum för vinnäringen, och denna förmiddag stod glädjen högt i tak på Kullaberg efter att Immelen 2021 knipit provningens förstaplats kvällen innan. Vinmakaren K Felix G Åhrberg, utbildad i Österrike, bjöd på sabrerad Josefinelust med svensk störrom, men när han tillsammans med ägaren Björn Odlander guidade ute i vingårdarna kom ändå diskussionen att domineras av de alltmer nyfikna gästernas frågor kring PIWI-druvormas förutsättningar för framtidens hållbara vingårdar.
Under det här seklets hittills 25 år har allt fler kontinentala vinodlare setts knyta nävarna mot skyn i vanmakt inför olidlig hetta, torka och allt våldsammare svängningar mellan storm, hagel, frost och översvämningar. Vinrankan hör som bekant till växtvärldens tåligaste, men druvorna tål inte lika mycket stryk. Inte undra på att framsynta oenologer och agronomer sneglar nyfiket på det som händer i den fjällhöga Nord. Att en hållbar framtida vinvärld kommer att bygga på skadedjursresistenta PIWI-druvor, alltså hybrider som korsats fram, kan verka skrämmande för många, men gästerna som i många år följt arbetet i de klassiska distrikten såg det som en reell öppning. Kullaberg är en av få svenska producenter som kan visa upp en stor, arkitektoniskt avancerad vinanläggning, och i det här fallet är det Paulina Berglund på Berglund Arkitekter som ritat. Hon visade runt i den forna trelängade gården som byggts ut i väster till en klassisk fyrlängad skånegård på två tusen kvadratmeter, en byggnad som torde vara Skandinaviens största vinsatsning (borträknat Nordic Sea Winery i Simrishamn, som främst är en tappningsanläggning utan vingårdar).
För flera i gruppen var det här första gången som odling av hybriddruvor kunde studeras i praktiken, och frågorna togs vidare till Lottenlund i Allerum öster om Helsingborg, där Tina Berthelsen tog emot med sin agronom Jacob Grinsted. Druvsorter har en tendens att korsa sig spontant, och hybrider skapas genom att låta en klassisk viniferaplanta umgås med en särskilt resistent planta från en annan familj. Det sker genom pollinering och tar flera år – det rör sig alltså inte om genmanipulation. Även en ekologisk odlare kan behöva tjugo besprutningar på en växtsäsong beroende på vädret, medan en PIWI-odlare ofta kan nöja sig med två-tre behandlingar kring blomningen, där algextrakt, fosfor, svavel och bakpulver kan ingå. Att spruta kopparsulfat är helt förbjudet i svenska frukt- och bärodlingar, i motsats till kontinentala eko-odlingar. I vineriet provade vi bland annat Lotima Selense 2021 som placerade sig som nr 12 av de 24 vid provningen hos Koenigsegg. Här blir Solaris mycket frisk i stilen, med kylan ofta på lut precis kring skörden. Å andra sidan slipper man oftast vårfrosten. I Lottenlunds andra läge i Segelstorpsstrand på Bjäre är klimatet som i norra Tyskland med två grader varmare jord, och med nyplanteringar siktar man på totalt 10 hektar i framtiden.
Precis som Kullaberg har man ett eget destilleri som gör flera ginsorter, grappa och akvavit förstås. Historiska spritanläggningen Ödåkra ligger bara en bit bort. För att göra bilden av vinregionen Skåne komplett gick färden sedan österut till Österlen och Skepparps vingård, där en annan nyckelfigur, Bengt ”Fuffe” Åkesson tog emot och fraktade upp hela sällskapet på traktorkärra till den spektakulära höjd som kröner de sluttande vingårdarna kring Haväng. Här kan utsikten över landskapet erinra om Toscana, och klimatet är liknande, ljumma höstar men kalla vårar med frostrisk, tvärtom mot Öresund. Jordmånen är också en helt annan med mycket sand och kalkrikt vatten. Solaris får här ett annat uttryck i de olika mousserande viner som görs, särskilt Zero Dosage 2020 som vann allmänt gillande liksom det röda Grand Prix +15 på Rondo och Cabernet Cortis i behagligt lätt, mycket matvänlig stil. Dagen därpå vände vi västerut igen och togs emot i hästarnas Flyinge på Magnus Oscarssons vingård i Vombsänkans lerblandade sandjord. Här mötte vi en utpräglad autodidakt som sysslat med fastigheter och glatt medger att han helt saknar vinutbildning. Ändå imponerades sällskapet av koncentrationen i hans solarisviner, precis som många gjort tidigare, bland annat brittiska Decanter, så någon sorts naturbegåvning tycks Magnus och hans kollega Kristian Liwell besitta, med lite hjälp från allas mentor Murat ”Murre” Sofrakis i Klagshamn.
I Flyinge var också Jesper Friberg med och presenterade sina viner. Han var tidigare Murres assistent och har egna viner från Klagshamn i Systembolagets sortiment. Nu har han tagit över en vingård på ett halvt hektar nära Kivik, planterad 2009 med åtta druvsorter att experimentera med. Jesper har också jobbat fyra år i Nya Zeeland, Beaujolais och Tavel, och han väckte stort intresse med två röda viner i sydfransk stil, Skogsbryn och Urskog, där han blandat kolsyrejäst Rondo och Cabernet Cortis med 20 procent Solaris. Sista anhalten Flädie Mat & Vingård, är också en av de producenter som Murre följde som handfast rådgivare under åren efter den första planteringen 2007. Det ligger mellan Lund och Bjärred, med havskänning från Öresund och har utvecklats till en stor anläggning för konferenser och evenemang, inte minst bröllop i centrum av den vackert anlagda vingården. Flädie var den svenska producent som hade flest viner med bland de tolv som kom högst i den svenska uttagningen, hela fem stycken, och i Ängelholm var det Solarisvinet Midnattssol
som placerade sig högst med en sjätteplats, följt av deras Aniara Renässans 2023 på sjunde. Även här haglade frågorna över den relativt nytillträde vinmakaren Gonçalo Santos från Portugal, som varit assistent till Jason Ding och nu efterträtt honom. De 2,2 hektaren med Solaris, Rondo och Cabernet Cortis kommer att byggas ut, men Flädie expanderar nu främst i Assmåsa mellan Sjöbo och Ystad, nära Snogeholmssjön, där det knoppas något tidigare och man fyller på med hela PIWI-paletten. Ägarfamiljens Philip Wikholm, ekonom och sommelier, räknar med att nå 10 hektar inom 5-10 år.
På den avslutande bussturen mot avskedet på Malmö C antecknade fortfarande den extremt uppmärksamma Julia Harding, Master of Wine och redaktör för Oxford Companion to Wine, och vi hoppas att något av detta hamnar i den sjätte upplagan, även om vi får ge oss till tåls några år.